Natten på sjön var förliden, och Jesus steg tidigt på morgonen i land med sina lärjungar och de övriga, som hade följt honom över sjön. Men de hade ej mer än stigit i land, förrän tvenne män, som var besatta av onda andar, kom springandes mot dem, som om de önskade att slita dem i bitar. Några stycken av deras länkar, som de hade sönderslitit, då de flydde bort från det ställe, där de var bundna, hängde ännu fast vid dem. De skar och sårade sig själva med skarpkantiga stenar och andra vapen, som de kunde få tag i. De hade uppehållit sig bland grifterna eller gravarna, och ingen resande tordes gå förbi den vägen; ty de sprang efter dem som vilda djävlar och försökte att dräpa dem. Deras ögon lyste vilt från under deras långa, toviga hår, och de liknade mera vilda djur än människor.