Sidkia ägde från början av sin regering den babyloniske kungens fulla förtroende och som beprövad rådgivare hade han profeten Jeremia. Om han hade fortsatt att handla ärligt mot babylonierna och fäst avseende vid budskapen från HERREN genom Jeremia, kunde han ha fått behålla många regeringstjänstemäns aktning och haft tillfälle att förmedla en kunskap om den sanne Guden till dem. På det sättet skulle de tillfångatagna flyktingarna i Babylon ha fått en bättre behandling och tillerkänts många fri- och rättigheter. Guds namn skulle ha blivit ärat vida omkring. De som stannade kvar i Juda land skulle också ha blivit besparade de fruktansvärda olyckor som till sist drabbade dem.