De mörka åren med tillintetgörelse och död, som utmärkte slutet av Juda kungarike, skulle ha fått det tappraste hjärta att förtvivla, om det inte hade varit för Guds budbärares uppmuntran genom profetiska uttalanden. Genom Jeremia i Jerusalem, genom Daniel vid hovet i Babylon och genom Hesekiel vid Kebars stränder, hade HERREN i barmhärtighet klargjort sina eviga syften. Han försäkrade, att han ville uppfylla de löften till sitt utvalda folk, som står nedskrivna i Mose skrifter. Det som han hade sagt, att han skulle göra mot dem som visade sig vara trogna mot honom, skulle han med säkerhet förverkliga. ”Guds levande ord ... består.” 1 Petr. 1:23