Ur skaran av de bittraste och hårdaste förföljarna av Kristi församling, reste sig den dugligaste försvararen och framgångsrikaste budbäraren för evangeliet. Till det apostoliska broderskapet utgörande de tolv utvalda, som hade följt Kristus från dopet till himmelsfärden, kunde nu läggas en, som aldrig hade sett Herren, medan Han bodde ibland människorna, och som endast hade hört Hans namn uttalas i vantro och med förakt. Men under fanatikerns och fariséns blindhet såg den Oändliga Visdomen ett hjärta, som var trofast mot sanning och pliktkänsla. Och rösten från Himmelen gjorde sig hörd över yttringar av stolthet och fördom. I evangeliets offentliggörande förenar sig den gudomliga försynen med den galiléiske bondens iver och helgelse, med nitiskheten och den förståndsmässiga kraften hos en rabbin från Jerusalem. För att värna församlingen mot hednisk filosofi och judisk formalism, valdes en, som själv hade varit vittne till den hedniska tillbedjans förnedrande kraft, och underkastats fariséernas andliga träldom.