Till ny landshövding i Felix’ ställe utsågs Porcius Festus, en långt mera hederlig härskare. Han kände långt större ansvar för sin ställning, och avvisade mutor, eftersom han ville utöva rättvisa. Tre dagar efter att ha anlänt till Caesarea, begav Festus sig upp till Jerusalem. Han blev snabbt ansatt av judarna, som inte spillde någon tid på, att framföra sina anklagelser mot Paulus. Paulus’ långa tid i fångenskap hade inte mjukat upp deras svåra hat, eller rubbat dem i deras föresats, att ta hans liv. De yrkade på, att han skulle ställas inför Stora Rådet, och bad om, att han omgående skulle sändas till Jerusalem. Ehuru denna anmodan tedde sig rimlig, låg det en djup sammansvärjning inunder ytan. De hade bestämt sig för, att inte överlämna honom till Stora Rådet, utan att avgöra saken själva, genom att mörda honom på vägen.