Grundat på Matteusevangeliet 21:12-16; Markusevangeliet 11:15-19, 27-33; Lukasevangeliet 19:45-48; 20:1-19.
I början av Sin verksamhet hade Kristus drivit ut från templet alla dem, som oskärade eller orenade helgedomen med sina vanhelgande affärer. Hans stränga och gudalika uppträdande hade slagit de snikna krämarna eller krassa affärsmännen med skräck. Vid slutet av Sitt verk kom Jesus åter till templet och fann Guds boning fortfarande vanhelgad såsom tidigare. Sakernas tillstånd var till och med värre, än någonsin. Den yttre förgården liknade en stor kreatursinhägnad. Med djurens råmande och växelmyntens skramlande blandades ljudet av vredgade meningsutbyten mellan köpare och säljare, och ibland dem kunde man urskilja röster, som tillhörde män i hög andlig ställning. Templets styresmän själva var invecklade i denna köpenskap och myntväxling. I så hög grad var de behärskade av sin vinningslystnad, att de i Guds ögon inte var bättre, än tjuvar.