En fanatisk lära som av dess egna talesmän kallades läran om heligt kött", lanserades år 1900 i Indiana och rev med sig distriktets ledare och olika missionsarbetare. Det var en teori som gick ut på att när Kristus gick igenom själskampen i Getsemane, uppnådde han en helig natur (heligt kött), sådan som Adam hade före sitt fall. Enligt denna teori måste de som följde Frälsaren, uppnå samma tillstånd av fysisk syndfrihet som en väsentlig förberedelse inför förvandlingen. Ögonvittnen berättar att dessa fanatiker arbetade upp en skyhög stämning på sina möten genom att använda musikinstrument som orglar, flöjter, fioler, tamburiner, horn och till och med en stor bastrumma. De lade vikt vid fysiska demonstrationer och bad och sjöng tills en eller annan i församlingen föll medvetslös omkull på golvet. En eller två män som gick upp och ned i mittgången just för sådana tillfällen, drog då upp denna person på plattformen. Ett dussin människor samlades runt den utsträckta kroppen. Några sjöng, andra ropade och bad, allt samtidigt. När sedan denna person vaknade, räknades han till dem som hade gått igenom Getsemane-erfarenheten. Han hade fått "heligt kött" och hade en förvandlings-tro. Efter detta kunde han inte synda, påstods det, och han kunde aldrig dö. Två av våra ledande predikanter, S.N. Haskell och A.J. Breed, sändes till lägermötet som hölls i Muncie, Indiana, 13.-23 september 1900, för att bemöta denna fanatism.