Den icke-troende världen kommer snart att få något annat att tänka på, förutom sina kläder och sitt utseende. Och när deras tankar slits från dessa ting genom nöd och förvirring, kommer de inte att ha något att vända sig till. De är inte hoppets fångar och vänder sig därför inte till den säkra Fästningen. De kommer (269) att ge upp på grund av grämelse och rädsla. De har inte gjort Gud till sin tillflykt och han kommer inte att vara deras tröst då, utan kommer att le åt deras olycka och håna dem när de blir förskräckta. De har föraktat och trampat på Guds ords sanningar. De har skämt bort sig själva med extravaganta kläder och har levt sina liv i uppsluppenhet och munterhet. De har sått vind och de måste skörda storm. Under en tid av lidande och förvirring för nationerna kommer det att finnas många som inte helt har gett sig hän åt världens fördärvliga påverkan och att tjäna Satan, som kommer att ödmjuka sig själva inför Gud och omvända sig helhjärtat till honom och bli accepterade och få förlåtelse.