(604) Natten den 30 april 1871, drog jag mig tillbaka för att vila i ett mycket deprimerat tillstånd. I tre månader hade jag befunnit mig i stort missmod. Jag hade ofta under själslig ångest bett om lindring. Jag hade enträget bett om hjälp och kraft från Gud, att jag måtte kunna resa mig från de stora svårigheter som lamslog min tro och mitt hopp och gjorde mig oduglig. Den natten hade jag en dröm som gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag drömde att jag deltog i ett viktigt möte där ett stort sällskap var församlat. Många böjde sig inför Gud i allvarlig bön. De verkade vara tyngda. De tiggde och bad Herren om ett särskilt ljus. Några föreföll att utkämpa en andlig kamp. Deras känslor var intensiva. Med tårar grät de högt efter hjälp och ljus. Våra mest framstående bröder deltog i detta mycket gripande drama. Bror A låg framstupa på golvet, till synes i stora plågor. Hans hustru satt i ett sällskap av likgiltiga åskådare. Hon såg ut som om hon ville att alla skulle förstå att hon föraktade dem som ödmjukade sig själva på det sättet.