Kära bröder och systrar i ___: Mitt sinne har varit omåttligt bekymrat med tanke på ert tillstånd. Jag har inte kunnat sova och jag står upp klockan tolv för att skriva till J och till er som en församling. Jag vet inte i vilket tillstånd J skulle befinna sig nu, om ni hade behandlat honom rättfärdigt och kristet, så som varje Guds barn skall vara vid ett sådant tillfälle. Somliga av er kommer (342) inte att kunna förstå mina ord, därför att ert eget sätt att handla har försatt er i en situation där ni inte har en helgad omdömesförmåga. Ni har låtit starka och hårda känslor mot honom komma in i era hjärtan och har rättfärdigat er själva genom att behandla honom med likgiltighet och till och med förakt. Ni har förklarat, att han, med sin otro och sitt felaktiga sätt att handla, säkert skadade församlingen och försatte själar i fara och att ni inte fick lov att umgås med honom. Men vill ni, i ljuset av Guds stora rättfärdighets norm, kritiskt rannsaka varje ord och handling hos er själva, så att ni kan påminna er dem och jämföra dessa med Kristi liv? Om ni har gjort Guds vilja, så skall Hans ljus och erkännande stödja era ansträngningar och lyckan kommer att följa er. Jag önskar, att medlemmarna i denna tidigare så framgångsrika församling, var för sig skulle börja bygga på sitt eget hus. När de ser sitt eget liv i dess sanna ljus, kommer de att inse att de har begått ett mycket stort misstag, genom att låta sin egen kritiska och fariseiska ande styra sina tungor och utveckla sig själva på det sätt som de behandlar sina bröder på. Denna okristna hårdhet har utestängt Jesus från församlingen och har fört in en splittring. Den har fostrat en benägenhet att döma och fördöma, ett hat till dem, som inte ser saker och ting, som ni ser dem. Även om era bröder säger och gör många saker, som verkligen skadar er, kommer ni att skjuta dem åt sidan och säga: ”Jag är heligare än du”?