Käre bror O: Jag har fått ditt brev och behöver inte ge uttryck åt mitt hjärtas sorg till dig över den mycket plötsliga förändring du nyligen har gjort. När jag ser tillbaka på din tidigare historia, kan jag minnas din erfarenhet i Colorado, dina tankar när du var på klippan och nedstigningen föreföll omöjlig och ditt senare delvisa återvinnande av din tro, dina frestelser på grund av falska och äregiriga förhoppningar om att bli större genom att hålla dig borta från vårt folk än genom att vara tillsammans med dem, din besvikelse, ditt lovvärda sätt att förbli tyst, böner och förståelse för Guds folk, som stigit upp till himlen för din skull och mina ständiga böner: ”Låt honom inte vara ensam, utan anstränger för att rädda honom. Han är fångad. Han har förlorat sitt grepp om Gud.”