(88) Det kunde för oss kanske tyckas vara bäst om vi valde att lägga våra hälsovårdsinstitutioner på platser där de rika bor och att detta skulle sätta sin prägel på vårt arbete och tillförsäkra oss patienter för våra institutioner. Men detta skulle inte vara förståndigt. Herren säger: ”Det är icke, såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.” (1 Sam. 16:7.) Ju färre förnämliga byggnader det finns omkring våra institutioner, dess färre svårigheter kommer vi att möta. Många av de rika egendomsägarna är både gudlösa och vanvördiga. De är upptagna av världsliga tankar. Världsliga nöjen, förströelser och uppsluppenhet tar deras tid i anspråk. Överdrifter på klädernas område och ett överdådigt leverne tar alla deras pengar. De himmelska budbärarna är inte välkomna i deras hem. De vill ha Gud på väldigt långt avstånd. Det är svårt för människorna att lära sig ödmjukhet, och särskilt svårt för de rika och de själveftergivna. De, som inte ser sig själva som ansvariga inför Gud för allt det de har, frestas till att upphöja jaget, som om förmögenhet i form av jordegendomar och pengar på banken skulle göra dem oberoende av Gud. I sin översvallande stolthet och egenkärlek värderar de sig själva i enlighet med sitt välstånd.