Betania låg så nära Jerusalem att nyheten om att Lasarus uppväckts från de döda snart nådde staden. Genom spioner som hade bevittnat underverket fick de judiska ledarna snabbt alla detaljer. Ett möte med Sanhedrin sammankallades genast för att besluta om vad som borde göras. Jesus hade nu fullt bekräftat sin kontroll över döden och graven. Detta överväldigande underverk var det avgörande bevis som Gud erbjöd människorna, på att han hade sänt sin Son till världen för deras frälsning. Det var ett uppenbarande av gudomlig kraft som var tillräckligt för att övertyga varje sinne som stod under kontroll av förnuft och upplyst samvete. Många som var med då Lasarus uppväcktes, kom att tro på Jesus. Men prästernas hat mot honom blev än starkare. De hade förkastat alla tidigare bevis på hans gudom. Nu blev de endast än mer uppretade av detta nya underverk. Den döde hade uppväckts i fullt dagsljus och inför en stor skara av vittnen. Inga konstgrepp kunde bortförklara sådana bevis. På grund härav blev prästernas fiendskap än mer oförsonlig. Mer avgjort än någonsin tidigare bestämde de sig för att sätta stopp för Jesu arbete.
Kapitlet bygger på Johannesevangeliet 11:47-54.