Kristi jordiska förhållande till Sin mor hade upphört. Han, som hade varit hennes undergivne son, var nu hennes gudomlige Herre. Hennes enda hopp, i likhet med resten av mänskligheten, var att tro, att Han var världens Återlösare och visa Honom obetingad lydnad. Den romerska kyrkans fruktansvärda villfarelse upphöjer Kristi moder och gör henne jämställd med den Oändlige Gudens Son; men Han, Frälsaren, ställer saken i ett helt annat ljus och visar på ett tillspetsat sätt, att släktskapen mellan dem höjer henne inte på något sätt till Hans nivå, eller försäkrar hennes framtid. Mänskliga sympatier fick inte längre påverka Honom, vars mission gällde världen.