Omkringkastad på djupets rasande böljor, bör den trötte resenären komma ihåg, att Jesus var på havet i en stund av liknande fara; att Hans röst befallde den fruktansvärda stormen, att upphöra; att de arga elementen lydde tillsägelsen, och att Hans trogna anhängare räddades. När vågorna bryter över vår sjunkande bark, och blixten avslöjar de skumklädda vågorna, som hotar oss med omedelbar förstörelse, kan vi i vår fara minnas, att Jesus är ombord. Han hör vårt plågade rop, och Han kommer aldrig att överge dem, som litar på Honom.