Då Mose, rasande över Israels barns otro, slog klippan i vrede och försåg dem med vattnet, som de bad om, tog han åt sig äran själv; ty hans sinne var så uppslukat av Israels otacksamhet och egensinnighet, att han felade med, att ära Gud och upphöja Hans namn, genom att utföra den handling, som Han hade befallt honom att göra. Det var den Allsmäktiges plan, att ofta föra Israels barn in i besvärligheter och sedan, i deras stora nöd, befria dem genom Sin makt, så att de kunde erkänna Hans speciella aktning för dem och förhärliga Hans namn. Men Mose, genom att ge efter för sitt hjärtas naturliga impulser, tillägnade sig den ära, som tillkom Gud, varvid han föll under Satans makt och förbjöds, att träda in i det utlovade landet. Hade Mose förblivit orubblig, skulle Herren ha fört honom till det utlovade landet och skulle sedan ha överfört honom till Himmelen, utan att han hade behövt drabbas av döden.