De reflekterade inte över, att om dessa livsnödvändiga plikter var synder, gjorde de sig lika skyldiga, genom att anlita andra, för att utföra dem, som att göra dem själva. De trodde, att frälsningen var begränsad till judarna, och alla andras tillstånd, som var helt hopplöst, kunde varken förbättras eller förvärras. Men en rättvis Gud har inte gett något bud, som inte kan hållas konsekvent av alla. Hans lagar godkänner inga meningslösa bruk eller klumpiga restriktioner.