Under denna anmärkningsvärda festmåltid fylldes sinnena på dem, som så mirakulöst betjänades, med allvarlig eftertanke. De hade följt Jesus, för att lyssna på ord, som aldrig tidigare hade fallit i deras öron. Hans läror hade sjunkit in i deras hjärtan. Han hade botat deras sjuka, hade tröstat deras sörjande, och till sist hade Han, i stället för att skicka i väg dem hungriga, försett dem rikligt med föda. Hans rena och enkla lära grep deras sinnen, och Hans ömma välvilja vann deras hjärtan. Medan de åt maten Han hade gett dem, bestämde de sig för, att detta verkligen var Messias. Ingen annan kunde göra ett så mäktigt mirakel. Ingen mänsklig kraft kunde skapa av fem kornlimpor och två små fiskar mat, som var tillräcklig, för att mätta tusentals hungriga människor. Hans läror och helande arbete hade redan nästan övertygat dem om Hans gudomlighet, och detta mirakel krönte deras växande övertygelse med fullständig tro.