Genom Israels avfall på Elias tid illustrerade Jesus det sanna tillståndet hos de människor, som Han tilltalade. Den forntida judiska nationens otro och självupphöjelse fick Gud, att förbigå de många änkorna i Israel, och de fattiga och drabbade där, för att hitta en fristad för Sin tjänare hos ett hedniskt folk och placera honom i en hednisk kvinnas omvårdnad; men hon, som sålunda blev särskilt gynnad, hade levt i strikt överensstämmelse med det ljus, hon ägde. Gud förbigick också Israels många spetälska, eftersom deras otro och missbruk av dyrbara privilegier placerade dem i en position, där Han inte kunde visa Sin makt för deras räkning. Däremot var en hednisk adelsman, som hade levt troget enligt sin övertygelse om det rätta och i enlighet med sina högsta privilegier, men som kände sitt stora behov av hjälp, och vars hjärta öppnade sig, för att ta emot Kristi lärdomar, i Guds syn, mer värdig Hans speciella gunst, och renades från sin spetälska, samt upplystes i fråga om gudomlig sanning.