Gud Själv hade, i Sin speciella försyn, bestämt ordningen för de händelser, som då inträffade, och om människor inte hade genomfört den gudomliga planen, skulle Han ha gett en röst åt de livlösa stenarna och de skulle ha hyllat Hans Son med berömmets erkännande. Denna scen hade uppenbarats i en profetisk syn för gamla heliga siare, och människan var maktlös, att åsidosätta Jehovas avsikter. Då de tystade fariséerna drog sig tillbaka, stämde hundratals röster in i Sakarjas ord: ”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” {Sakarja 9:9.}