Då lärjungarna satt vid Påskmåltiden med sin älskade Mästare, såg de att Han fortfarande verkade allvarligt bekymrad och deprimerad. Ett moln lade sig över dem alla, en föraning om någon fruktansvärd olycka, vars karaktär de inte förstod. Då de åt i tysthet, sade Jesus: ”’Amen {Sannerligen} säger jag er: En av er kommer att förråda mig.’” {Matteusevangeliet 26:21.} Förundran och bestörtning grep dem på grund av dessa ord. De kunde inte förstå, hur någon av dem kunde handla förrädiskt mot sin gudomlige Lärare. Av vilken anledning kunde de förråda Honom, och till vem? Vems hjärta skulle kunna föda en sådan avsikt! Säkert inte en av de gynnade tolv, som hade haft förmånen framför alla andra, att höra Hans läror och som hade upplevt Hans underbara kärlek och som Han hade visat så stor respekt för, genom att föra dem i nära gemenskap med Sig Själv!