Prästerna och rådsherrarna blev ytterst upprörda över denna förunderliga manifestation, som omtalades i hela Jerusalem med omnejd; men de tordes inte ge fritt utlopp åt sin ondsinthet av fruktan för, att utsätta sig för folkets hat. De hade lagt Mästaren i döden, men här var hans tjänare, olärda män från Galiléen, i färd med, att uttolka den förunderligaste uppfyllelse av profetian och av Jesu lära och doktrin på de språk, som talades vid den tiden. De talade kraftfullt om Frälsarens fantastiska gärningar, och utvecklade frälsningsplanen för åhörarna beträffande Guds Sons nåd och uppoffring. Deras ord överbevisade och omvände lyssnarna. De traditioner och den övertro, som prästerna hade inympat i folket, sopades bort ur tankarna, och de tog till sig Guds Ords rena lära. För att förklara lärjungarnas mirakulösa krafter med förståeliga termer, tillkännagav prästerna och rådsherrarna, att de helt enkelt var berusade av det färska vinet från högtiden. Några av de mest okunniga tog denna antydan som sanning; men de mera förståndiga visste, att det här var fel; och de, som talade främmande språk, vittnade om lärjungarnas korrekthet i uttal och ordval. Och som svar på denna nedriga anklagelse från prästerna, yttrade Petrus dessa ord till församlingen: – ”’Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.” {Verserna 14-17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}