Hans hjärta värkte av djup medömkan för den stora metropolens invånare, som trots sitt stora vetande, hade hängett sig åt avguderi. Paulus lät sig ej bedras av den storhet och skönhet, som hans ögon vilade på, eller av den materiella visdom och filosofi, som mötte honom i detta stora lärdomscenter. Han insåg, att mänsklig konst hade gjort sitt bästa, för att förguda omoral och låta lögnen blomma, genom att ära dem, som hade levt, för att förmå folk, att förneka Gud.