Paulus’ harm väcktes. Hans röst höjdes i hård tillrättavisning. ”... om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.” {Galaterbrevet 5:2.} Gruppen, som bet sig fast vid uppfattningen, att kristendomen var värdelös utan omskärelse, satte sig upp emot aposteln, och han måste bemöta dem i de församlingar, som han hade upprättat i Jerusalem, Antiokia, Galatien, Korint, Efesus och Rom. Gud manade honom starkt till det omfattande arbetet med, att förkunna Kristus och honom som korsfäst. Härvidlag saknade omskärelse eller ej betydelse. Judarnas parti betraktade Paulus som avfälling, fast besluten, att bryta ned skiljemuren, som Gud hade upprättat mellan israeliterna och världen. De besökte envar inrättad församling, och där skapade de splittring. De betonade, att änden rättfärdiggjorde medlen, de spred falska anklagelser mot aposteln, och verkade för hans vanrykte. Då Paulus besökte församlingarna, och bemötte dessa nitiska och skrupelfria motståndare, stötte han på många, som betraktade honom misstänksamt, och några, som rent av föraktade hans arbete.