Många år förflöt, och Isak blev gammal och blind samt väntade, att han snart skulle dö. Nu ville han ej längre skjuta upp uttalandet av välsignelsen över sin äldste son. Men då han var medveten om Rebeckas och Jakobs motstånd, beslöt han att utföra den högtidliga ceremonin i hemlighet. I överensstämmelse med det rådande bruket, att anställa en festmåltid vid sådana tillfällen, bjöd patriarken Esau: "gå ut och skjut ett villebråd åt mig. Laga till en av mina älsklingsrätter . . . Sedan skall jag ge dig min välsignelse innan jag dör.'"