Jakob hade erhållit den välsignelse, som hans själ hade längtat efter. Hans synd såsom en, vilken hade undanträngt och bedragit, hade blivit förlåten. Den avgörande vändpunkten i hans liv var förbi. Tvivel, villrådighet och ånger hade förbittrat hans tillvaro, men nu var allt förändrat, och ljuv var den frid han erfor av att vara försonad med Gud. Jakob fruktade ej längre för att möta sin bror. Gud, som hade förlåtit hans synd, kunde påverka Esaus hjärta, så att även denne skulle godta hans ödmjukhet och ånger.