Alla tyckte, att straffet var rättvist; och folket hastade till tabernaklet samt bekände gråtande och under djup ödmjukelse sin synd. Medan de grät inför Gud vid ingången till tabernaklet, samtidigt som plågan härjade ibland dem och huvudmännen utförde sitt fruktansvärda uppdrag, kom Simri, en av hövdingarna i Israel, djärvt in i lägret, i sällskap med en midjanitisk sköka, dotter tIll en "klanhövding, familjeöverhuvud, i Midjan". Denna ledsagade han till sitt tält. Lasten har aldrig visat sig fräckare eller mera hårdnackad, Simri var upphetsad av vin samt bedrev sin synd "oförtäckt såsom Sodom" och yvdes över sitt skamliga uppförande. Prästerna och ledarna hade kastat sig på sina ansikten av sorg och förödmjukelse och grät "mellan förhuset och altaret", bedjande Herren att skona Sitt folk och inte låta Sin arvedel bli vanärad, när denne hövding i Israel fräckt begick sin synd inför menigheten, som om han trotsade Guds hämnd och hånade folkets domare. Pinehas, son till översteprästen Eleasar, stod upp ur menigheten och tog ett spjut samt "följde efter den israelitiske mannen in i sovkammaren" och dödade dem båda. Härigenom blev plågan hejdad, och prästen, som hade verkställt det av Gud ålagda straffet, blev ärad inför Israels hela menighet, och hans och hans släkts innehav av prästämbetet blev stadfäst för alltid.