När tiden var inne, uppfylldes Herrens löfte till Manoach genom födelsen av en son, som fick namnet Simson. När gossen växte upp, visade han prov på, att han ägde utomordentlig kroppsstyrka. Denna berodde inte, som Simson och hans föräldrar väl visste, på hans fasta muskler, utan av det förhållandet, att han var nasir, vilket hans oklippta hår var ett tecken på. Hade Simson lytt Guds bud lika troget, som hans föräldrar gjorde, skulle han mött ett lyckligare och ädlare öde. Men umgänget med avgudadyrkare hade ett fördärvligt inflytande på honom. Eftersom staden Sora låg nära filistéernas land, blev Simson i sin ungdom indragen i deras sällskap och ingick med dem förbindelser, som blev en orsak till sorg och skada för honom. Han fattade kärlek till en ung kvinna i filistéernas stad Timna och beslöt, att ta henne till hustru. Hans gudfruktiga föräldrar sökte att avråda honom från detta äktenskap, men han svarade bara: "Det är henne jag vill ha.'" De gav slutligen efter för hans önskningar, och vigseln ägde rum.