Jesu fiender väntade nu otåligt på hans död. De inbillade sig, att denna händelse skulle för evigt undertrycka alla rykten om hans gudomliga kraft och hans underverk. De smickrade sig med, att de inte längre behövde frukta för hans inflytande. De känslolösa soldaterna, som hade fastnaglat Jesu kropp till korset, delade hans kläder mellan sig och bråkade om en kjortel, som var vävd utan söm; de beslöt till slut att dra lott om den. Den Heliga Skrift hade noggrant beskrivit denna scen flera hundra år förut, innan den skedde: ”Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och mina fötter har de genomborrat.” ”De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad” (Ps. 22: 17, 19).