Satan blev visad för mig som han var, då han var en lycklig, upphöjd ängel. Sedan blev han visad för mig sådan han är nu. Han äger ännu en kunglig gestalt. Hans ansiktsuttryck är ädelt; ty han är en fallen ängel. Men hans ansiktsuttryck är också fullt av ängslan och sorg, missnöje, ondska, hat, bedrägeri och alla slags hemskheter. Jag betraktade särskilt hans panna, som en gång varit så ädel. Från ögonen började den att vika undan. Jag såg, att han hade nedlåtit sig själv så länge, att varje god egenskap var fördärvad, och att alla onda karaktärsdrag hade utvecklats. Hans ögon var listiga och sluga samt uppvisade stort skarpsinne. Hans kroppsbyggnad var stor, men köttet hängde löst omkring hans händer och ansikte. Då jag såg honom, stöttade han hakan i vänster hand. Han syntes att vara försjunken i tankar. Över anletet spelade ett smil, som kom mig att skälva, det var så fullt av ondska och djävulsk listighet. Detta är ett smil han anlägger strax innan han sticker sitt byte; och när han har snarat ett offer, blir hans smil förfärligt.