Jag fick se satan, sådan han en gång var, en lycklig och upphöjd ängel. Därpå fick jag se honom, sådan han nu är. Han har fortfarande en konungslig skepnad. Hans drag äro ännu ädla, ty han är en ängel, ehuru fallen. Men uttrycket i hans ansikte vittnar om att han är olycklig och full av ångest, bekymmer, ondska, hat, skadeglädje och allt slags ont. Pannan, som en gång vittnade om stor ädelhet, lade jag särskilt märke till. Jag såg, att han så länge hängivit sig åt det onda, att varje god egenskap var fördärvad och varje ondskefullt drag utvecklat. Hans ögon voro lömska och listiga och röjde stort skarpsinne. Hans kropp var stor, men köttet hängde slappt på hans händer och an. sikte. Då jag såg honom, intog han en lutande ställning med vänstra handen under hakan. Han tycktes vara försjunken i djupa tankar. På hans ansikte syntes ett leende, som kom mig att bäva, så uppfyllt var det av ondska och satanisk list. Detta leende visar han alltid, då han griper sitt byte, och då han fångat bytet i sin snara, blir leendet avskyvärt.