Jag blev förd tillbaka till den tid, då Jesus red segrande in i Jerusalem. De glada lärjungarna trodde, att han då skulle övertaga riket och härska såsom en jordisk konung. Med stora förhoppningar följde de sin Konung. De avskuro de vackra palmkvistarna, togo av sina mantlar och bredde ut dem på vägen; några gingo före och andra följde efter, ropande: "Hosianna, Davids Son! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" Den spänning, som gjorde sig gällande, förvirrade fariséerna, och de ville, att Jesus skulle tillrättavisa sina lärjungar. Men han sade till dem: "Om dessa tiga, skola stenarna ropa." Profetian i Sak. 9: 9 måste bliva uppfylld. Likväl voro lärjungarna dömda till en bitter missräkning. Några få dagar därefter följde de Jesus till Golgata och sågo honom hänga blödande och sårad på det grymma korset. De voro vittnen till hans kvalfulla död, och de lade honom i graven. Deras hjärtan blevo förkrossade av sorg, deras förhoppningar hade ej förverkligats i ett enda avseende, och med Jesu död var det slut med deras hopp. Men då han uppstod från de döda och visade sig för sina sörjande lärjungar, återupplivades deras hopp. De hade åter funnit honom.