Jag såg det fruktansvärda faktum att Guds folk hade blivit lika världen och att det bara var namnet som skilde dem från de andra. Det fanns inte någon verklig skillnad mellan många av dem som bekände sig vara lärjungar till den ödmjuke Jesus och de otroende. Då jag insåg det kände jag djup ångest. Jag såg att Jesus blev sårad och utlämnad till skam och vanära. Med sorg såg ängeln, att det folket som sa sig vara Guds folk älskade världen, greps av dess anda och följde dess seder och bruk. Ängeln sa:” Slit er loss! Slit er loss! Annars hamnar ni utanför staden tillsammans med hycklarna och dem som inte tror. Er bekännelse kommer bara att ge er större vånda och ert straff kommer att bli värre för att ni kände Hans vilja och inte följde den.” {MYP 129.1}