Om barnen menar, att de blev alltför strängt behandlade då de växte upp, kommer det ändå inte att hjälpa dem att växa till i nåd och kunskap om Kristus eller till att återspegla Hans bild, om de hyser en hatets och hämndens ande mot föräldrarna, när de har blivit gamla och svaga. Är inte föräldrarnas hjälplöshet i sig själv en bön om barnens kärlek? Skall inte behoven hos en gammal far eller mor locka fram det ädlaste och finaste i människohjärtat? Och skall inte barnen, genom Kristi nåd, behandla sina föräldrar med omtanke och respekt?