Tänk icke, sade han, att Gud är i detta tempel mera än i någon annan del af verlden. Hvar helst han har gifvit eder plats till att bo, der är han närvarande och hör eder. . . . Kunna onyttiga gerningar, besvärliga pilgrimsfärder, offer, böner, som uppsändas till jungfru Maria och helgonen, harva någon kraft till att förskaffa eder Guds nåd? Ligger det någon vigt i långa böner? Hvilken kraft fins det i munkmössan eller i ett rakadt hufvud eller i en prestklädning, som når till golfvet och är prydd med guld? Gud ser till hjärtat, och vårt hjärta är långt från Gud. Kristus, sade han, som offrade sig på korset en gång för alla, är det offer, som gifver upprättelse i all evighet för alla troendes synder. |