Efter alla dessa ansträngningar kan det ändå hända att läraren upptäcker, att vissa i hans omvårdnad utvecklar principlösa egenskaper. Deras vandel är slapp som följd av, i många fall, omoraliska exempel och sina fäders usla uppfostran av dem. Således blir lärare, som gör sitt bästa, för att leda dessa unga in i ett liv i renhet och helgelse - genom tålmodig fostran, hängivet arbete och innerlig bön - besvikna på dem, som de har hoppats så mycket på. Därutöver får de sig till livs föräldrarnas förebråelser, för att de inte orkat med, att stå emot deras eget exempels och okloka instruktioners påverkan. Läraren brukar drabbas av dessa nedslående erfarenheter, efter att ha gjort sin plikt. Men han måste arbeta vidare, och lita på, att Gud ämnar verka tillsammans med honom. Därför skall läraren stå tappert vid sin post, och arbeta i tro. Andra kommer att bli omvända till Gud, och deras påvekan kommer att användas, för att omvända och slutligen frälsa åter andra. Låt predikanten, Sabbatsskolläraren och lärarna i våra skolor förena hjärta, själ och avsikt i arbetet med, att rädda våra unga från undergång.