De, som, genom Guds nåd, låter tömma sina hjärtan på fåfänga och skräp, kan i stället förvandla dem till förrådskamrar för kunskap, renhet och sanning. Och därmed når de utöver det världsliga tänkandets snäva gränser, till den Oändliges svindlande höjder. Guds rättfärdighet och barmhärtighet framstår då för den moraliska begreppsuppfattningen. Syndens fruktansvärda natur, och dess följder, blir tydligt skönjbara. Guds karaktär, Hans kärlek, yttrad genom Hans uppgivande av Sin Son som offer för världens synder, och helighetens skönhet, blir då upphöjda ämnen för betraktelse. Detta styrker förståndet, och för människor i nära umgänge med den Oändlige. - The Review and Herald, den 21. juni, 1877.