Om en läkare ser en patient som lider av en sjukdom som är orsakad av dåliga mat- eller dryckesvanor eller andra felaktiga vanor, och han ändå låter bli att tala om detta för patienten, skadar han sin medmänniska. Drinkare, våldsmän och de som ger efter för lösaktighet, är alla exempel som vädjar till läkaren att klart och tydligt förklara att synd orsakar lidande. De som förstår livets lagar borde arbeta ivrigt för att motverka orsakerna till sjukdom. Hur kan läkaren hålla tyst, han som ser denna ständiga kamp mot smärta och hela tiden arbetar för att lindra lidande? Är han kärleksfull och barmhärtig om han försummar att lära sina patienter att sträng återhållsamhet är ett botemedel mot sjukdom?