Om Du har valt ett sådant liv, vet Du att Du lägger ut pengar på det som inte är bröd och arbete på det som inte mättar. Du drabbas av stunder när Du inser Din förnedring. Ensam i det avlägsna landet känner Du Ditt elände, och i förtvivlan ropar Du: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” Romarbrevet 7:24. Här uttrycks en allmänmänsklig sanning, som ingår i profetens ord: ”Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN. Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar där ingen vistas.” Jeremia 17:5, 6. Gud ”låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga” (Matteusevangeliet 5:45); men människor har makten att stänga sig ute från solsken och skur. Så medan Rättfärdighetens Sol skiner och nådens skurar faller fritt över alla, kan vi genom att skilja oss från Gud fortfarande ”bo på förbrända platser i öknen”.