I denna liknelse mötte Kristus människorna på deras egen mark. Läran om ett medvetet tillstånd av existens mellan döden och uppståndelsen omfattades av många av dem som lyssnade på Kristi ord. Frälsaren kände till deras idéer, och Han formulerade Sin liknelse för att inskärpa viktiga sanningar genom dessa förutfattade meningar. Han höll upp inför sina åhörare en spegel där de kunde se sig själva i sin sanna relation till Gud. Han använde den rådande åsikten för att förmedla den idé Han ville göra framträdande för alla – att ingen människa värderas för sina ägodelar; ty allt hon har tillhör henne endast som ett lån från Herren. Ett missbruk av dessa gåvor kommer att placera henne under den fattigaste och mest drabbade person som älskar Gud och litar på Honom.