Den tro, som de kristna valdenserna höll fast vid och utbredde i århundraden, stod i skarp motsättning till de falska lärdomar, som hade sin upprinnelse i Rom. Men de beskedliga bönder, som hade slagit sig ned i naturens ensamhet långt borta från den stora världen, och som dagligen måste arbeta hårt, för att vakta sina hjordar och sköta sina vingårdar, hade inte själva funnit sanningen, som stod i motsats till den avfallna kyrkans dogmer och villfarelser. Deras tro var inte ny; den hade gått i arv från förfäderna. De kämpade för aposlaförsamlingens tro – ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” Judasbrevet 3.