Himmelens änglar fanns vid hans sida, och lysande strålar från Guds tron uppenbarade sanningens skatter för hans förståelse. Han hade alltid varit rädd för, att förnärma Gud, men nu grep den djupa överbevisningen om hans syndiga tillstånd honom som aldrig förr. Till sist fick en innerlig önskan om, att befrias från synden och få frid med Gud honom att gå i kloster och viga sig åt munklivet. Här sattes han till, att utföra det ringaste och grövsta arbete och till att tigga från hus till hus. Han var nu i en ålder, när man i hög grad längtar efter aktning och uppskattning, så detta sårade hans naturliga känslor djupt, men han uthärdade tålmodigt förödmjukelsen, eftersom han trodde, att den var nödvändig på grund av hans synder.