Den sorg man här i första hand tänker på är uppriktig hjärtesorg över synd. Jesus säger: "När jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig" (Joh 12:32). Den som ser Jesus upphöjd på korset har mänsklighetens synd utmålad framför sig. Synden som gisslade och korsfäste ärans herre. Han inser att hans eget liv varit ett otacksamt förräderi gentemot den djupa kärlek som visats honom. Han har vänt ryggen åt sin bäste vän och kastat bort himlens dyrbaraste gåva. Korsfästelsescenen projiceras in i hans eget liv. Han blir själv delaktig i den. Han upplever hur det liksom är han som har genomborrat Jesu blödande hjärta, och som en hemsk avgrund skiljer synden honom från Gud. Smärtan och sorgen över synden känns fruktansvärt svår men det finns tröst för sådan sorg. Gud låter detta skuldmedvetande komma på oss för att vi skall fly till Jesus och genom honom bli befriade från syndens träldom. När vi i uppriktig ånger kommer till korset kan vi lämna vår syndabörda och våra bojor vid dess fot och med jubel gå därifrån.