När du försöker ge råd eller uppmuntran åt någon som råkat i svårigheter, kanske in i en krissituation, väger dina ord inte tyngre än det förtroende du skapat genom ditt sätt att leva. Du måste vara en god människa innan du kan göra gott. Du kan inte påverka någon till det bättre innan du själv påverkats av Kristi nåd. När du så befriats från din själviskhet och fyllts av gudomlig sympati kommer det att vara lika naturligt för dig att leva för andras bästa som det är för nyponbusken att bära sina skära rosor eller för vinrankan att bära sina välsmakande druvor.