I samma stund stod de, som vårdade barnet, omkring dess sjukläger och väntade varje ögonblick att se det dö. Den kropp, som varit så skön och kraftig i ungdomlig behaglighet, var nu svag och tärd. De insjunka kinderna brann av feber. Men plötsligt lämnade febern honom. Hans ögon klarnade och lyste åter av förstånd, hans tankekraft upplivades; hälsa och krafter återvände till kroppen. Febern hade lämnat honom under den hetaste tiden på dagen. De som vårdade honom, betraktade denna förändring med förvåning; de sammankallade familjen, och stor glädje blev rådande. Inget spår av sjukdomen återstod hos barnet; den torra, heta huden hade blivit fuktig och naturlig, och han föll i en lugn och välgörande sömn.