De övervägde inte, att om livets nödvändiga plikter var synd, var de lika brottsliga, när de fick andra att utföra dem, som när de själva gjorde det. De ansåg, att frälsningen var inskränkt till judarna allena, och att alla andra människors tillstånd var alldeles hopplöst och varken kunde förbättras eller göras värre. Men den rättfärdige Guden har inte givit något bud, som inte på ett förståndigt sätt kan hållas av alla. Hans lag påbjuder inga meningslösa bruk eller opassande inskränkningar.