Det var så naturligt för Kristi föräldrar, att betrakta Honom som sitt eget, lilla barn, som föräldrar allmänt gör med sina barn, att de svävade i fara, att mista den dyrbara välsignelse, som den dagliga närheten från Jesus, världens Återlösare, innebar. Då Kristus dagligen var hos dem, var Hans liv i många avseenden som andra barns. Det var vanskligt, att hålla Hans heliga uppdrag för blicken, och den dagliga välsignelsen, att, för ett tag vara betrodda med Hans omvårdnad och föräldraomsorg. Han var ju ändå Guds Son, vars gudomlighet doldes under det mänskliga. Han hade tänkt Sig ett längre uppehåll i Jerusalem, för att påminna dem om deras plikt, så att de inte skulle bli än likgiltigare, och mista förnimmelsen av den stora förmån, som Gud hade betrott dem med.