Den trötte resanden, som vaggar på de rasande böljornas djup, borde dra sig till minnes, att Jesus var en gång på sjön i en liknande fara; att hans röst stillade den förskräckliga stormen; att de rasande elementen åtlydde hans befallningar, och att hans trogna efterföljare blev frälsta. När vågorna slår över vårt sjunkande skepp och ljungelden eller blixter lyser upp de skummande böljorna, som hotar oss med ögonblicklig undergång, då böra vi i vår fara erinra oss, att Jesus är ombord. Han hör våra smärtsamma rop, och han vill aldrig överge dem, som förtröstar på honom.