Gud hade själv genom sin försyns styrelse anordnat de händelser, som nu ägde rum, och om människorna inte hade utfört den gudomliga planen, så skulle han hava givit de livlösa stenarna en röst till att tala, och de skulle hava hälsat Guds Son med pris- och jubelrop. Detta, som nu försiggick, hade blivit uppenbarad för de heliga profeterna i syner, och människorna hade inte makt till att omstörta Jehovas planer. Medan de tystnade fariséerna drogo sig tillbaka, ljödo Sakarjas’ ord från många läppar: ”Fröjda sig storligen, du Zions dotter, jubla, du Jerusalems dotter! Si, din Konung kommer till dig, rättfärdig, segerrik, ödmjuk och ridande på en åsna och på en åsninnas fåle.” (Sak. 9: 9)