Då budbärarna från den högsta myndigheten i Jerusalem samtalade med Johannes om hans uppdrag och arbete, kunde han ha tagit åt sig äran själv, om han varit lagd åt det hållet. Men han ville inte ta på sig en ära, som inte tillföll honom. Då han talade med budbärarna, tändes plötsligt hans blick, hans ansikte lyste upp, och hela hans väsen verkade vara upprört av djup rörelse, då han uppdagade Jesu person i folkskaran. Han lyfte handen, pekade mot Kristus och sade: Där står En ibland Er, som Ni inte känner. Jag har kommit, för att bereda vägen för Honom, som Ni ser nu. Han är Messias. Det är Han, som kommer efter mig, som äger företräde före mig, vars sandalremmar jag inte är värdig att knyta upp.